Igår gjrode jag "raw-kokosbollar". Bra grejjer. Inget socker i,
så man riskerar inte att tilta i huvet och käka hela fatet... ;)
Jag har sneglat ett tag på lite nyttigare träningsgodis som man med gott samvete kan ställa fram till barnen också (istället för att säga: nej pojkar, ni tränar inte så det blir wasa husman till er och Gott & blandat till mig, sorry, kom tillbaka när ni springer milen på 34!).
Lina har skrivit mycket om raw food så jag bestämde mig för att prova. Bollarna innehåller 0 g tillsatt socker, enda sötningskällan är dadlar (68 g socker/ 100 g, men jag hade bara 10 st t bubbel sats och fördelsningen på sackaros, mono- och disakarider är ganska jämn).
***
Gårdagen middag: äkta chorizo från argentiske slaktaren in Hötorgshallen!
Inhandlade när jag var i sthlm senast.
Inhandlade när jag var i sthlm senast.
Just nu läser jag rätt mycket om kost och det påverkar mycket av mina val när jag planerar och lagar mat. Kombinationen av träning och ny kunskap har fått mig att äta mycket bättre. Samtidigt så försöker jag balansera det inför mina barn. Jag vill ju att de ska tycka om mat för att den är god och näringsrik, inte för att den är sockerfri och full av fibrer (alltså: jag vill inte att de ska bli matskadade...)
Matlagning ute på isen över gasbrännare, kyckling och ris!
Idag var vi ute på isen och åkte skridskor och sen for vi på badhuset och simmade.
Idag var vi ute på isen och åkte skridskor och sen for vi på badhuset och simmade.
Som sagt, mat och barn... Jag har en son som behöver äta lite mer och en son som behöver äta lite mindre. Det är en jättesvår balansgång att laga mat och portionera och berätta hur kroppen omsätter näringsämnena UTAN att det blir något slags stigma över det. Lyckligtvis så gillar de den färska nyttiga maten bättre än halvfabrikat, men ändå det är ingen lätt match. Man vill ju inte skicka med barnen ett lass ätstörningar bara för att man råkar tycka om att träna och äta mycket och rätt... Någon annan som är i samma situation?
Hunter Kemper, proffstriathlet (USA).
Sökte lite snabbt på vad olika topptriathleter har för kostvanor. Jag hittade en artikel om Hunter Kemper i Esquire med ett kort kostschema för en dag (följ tidigare länk). Det man kan se är att han äter många små mål varje dag. Det håller blodsockret på en jämn nivå och förhindrar höga toppar av insulin (hormonellt protein) i blodet. Jag satsar lite på samma sak både för mig och för barnen. Jämt blodsocker.
Problemet är att det finns så mycket frestande som är så inihelvete sött (och jag försöker att inte vara en socker-nazi, jag har ju inga problem med vikten). Grejjen är att när barnen vänjer sig vid de höga halterna av socker så blir de normen och allt annat smakar TRÅKIGT. (lite samma som när man vänjer av kroppen vid salt).
Det bästa är att barnen är stora nog för at förstå konceptet, men det är jävlar-i-mig en svår balansgång. Jag brukar säga att vi inte förbjuder något. Det lättaste är att ha ett sort och väl tilltaget fruktkonto och helt enkelt aldrig köpa läsk och godis.
Här är en lite rolig film som beskriver hur kroppen reagerar om man låter blodsockret "åka yo-yo". Jämt blodsocker: bra.
Problemet är att det finns så mycket frestande som är så inihelvete sött (och jag försöker att inte vara en socker-nazi, jag har ju inga problem med vikten). Grejjen är att när barnen vänjer sig vid de höga halterna av socker så blir de normen och allt annat smakar TRÅKIGT. (lite samma som när man vänjer av kroppen vid salt).
Det bästa är att barnen är stora nog för at förstå konceptet, men det är jävlar-i-mig en svår balansgång. Jag brukar säga att vi inte förbjuder något. Det lättaste är att ha ett sort och väl tilltaget fruktkonto och helt enkelt aldrig köpa läsk och godis.
Här är en lite rolig film som beskriver hur kroppen reagerar om man låter blodsockret "åka yo-yo". Jämt blodsocker: bra.
Allt är inom räckhåll. Sträck dig efter dina drömmar så får vi en bättre och mer harmonisk värld (tror jag).
Klicka gärna "gilla" här nedan!
(du kan behöva klicka en gång till för att bekräfta)
Förstår det där precis! En annan kan ju äta hur mycket som helst och ibland får jag smyga för det är svårt att säga till sonen: Mamma får äta nu och det här men det får inte du!
SvaraRaderaSen har sonen haft en tendens att bli lite rund men är väl medveten om det och sa i höstas inför vår New York-resa: Mamma, nu ska jag inte äta kakor, glass och godis fram tills vi åker! Och det höll hann!
Han älskar att röra på sig (precis som jag) och älskar god mat (precis som jag) men nu börjar det jämna ut sig när han stuckit iväg på längden och fotbollsträningen kommit igång igen!
När jag äter lösgodis så får jag svårt att sova. Jag äter det ändå men mer sällan. Jag förstår mycket väl att barn blir överaktiva av ämnena i godiset.
Sen kan jag inte äta sent på kvällen. Kan inte sova för kroppen tror direkt att aha nu har vi fått mat så då omsätter de den direkt redo för aktivitet och jag blir pigg. Således försöker jag hålla mig borta från kvällsätandet och inte av rädsla för att bli fet.
Försöker laga så mycket mat jag kan från scratch men ibland hinner man ju inte och jag fuskar. När det här med häst i lasagnen så sa sonen: Jag har aldrig ätit häst för min mamma lagar lasagnen själv! :-)
Ja, det är svårt att veta om man förmedlar rätt bild till barnen. Vad bra att soenn börjar jämna ut sig i vikt/längd, hoppas det blir så här hemma också. Yngste sonen är störst i sin klass och starkast, de andra ser ut som små sparvar i jämförelse, men det öppnar ju för en del kommentarer som han måste kunna hantera och hitta en inre röst som säger åt honom att strunta i hårda ord. För samtidigt som jag säger att han är fin precis som han är så jobbar vi med maten. Det är lite dubbla signaler. Jag brukar säga sanningen: att det är för att han inte ska få ett problem när han blir äldre som blir jättesvårt att göra något åt. Han tar det rätt. Balans balans, vi får väl se var det landar. Tack för din kommentar!
RaderaDet är rent förfärligt att man ska få kommentarer om hur man ser ut! Kan man inte bara får vara som man är och se ut som man ser ut? Sådant här måste man jobba med så mycket i skolan, inte bara hemma så jag hoppas du verkligen känner att skolan reagerar också.
RaderaJag tycker de har varit bra på att reagera, men mycket hänger på att sonen måset säga till, och det är väl inte alltid man är så sugen på att berätta för andra vilka hårda ord man får höra. Det är ett problem, men jag tar hand om det.
RaderaVarför just 34, blir det inge godis om han springer milen på 35? :) Farida
SvaraRaderaPrecis, 35... då har man legat och sölat. ;)
RaderaDet här med kost, när man som jag har kost-"störningar" , dvs vill testa nytt & gärna hälsosamt är inte alltid lätt inför barnen. Våra tonåringar (16+18) är just nu väldigt anti det mesta som är hälsosamt. I alla fall inför mig, sen har jag hört när de pratat med andra att de har väldigt goda kunskaper hur man "bör" äta. Dvs inte så mycket socker i första hand. Jag hoppas dock att jag inte gett dem värre "störningar" än dem jag har.
SvaraRaderaJa, det är tråkigt att mat ska bli något negativt. En svår balansgång med barnen. Dina nästan vuxna barn kanske gör sin revolt mot dig genom att vägra bönorna? Nåväl, jag verkar inte vara den enda som tänker på det här. Tack för att du delade med dig.
Raderaheja raw food ;)!!
SvaraRaderamen det är ju du som är miss raw food Pinky!
Radera