Lugnet efter stormen

Idag gick jag i skogen med Bruno och solen sken så varmt och lågt genom furorna.

Jag satt i ett jaktorn med Bruno ett tag och på vägen hem plockade jag lingon som jag stoppade i fickan på min fleece.

Bruno hittade också lingon.

 Nu är det fokus på rutiner och massa nya idér till nya jobbet. Känns skitkul.

Det känns som att det här livet med mer positiva rutiner kommer passa mig.

Var ute och cyklade idag. I regnet. Tog en bastu och käkade hong kong-kyckling med glasnudlar.

Hänt massor med mediauppmärksamhet och massa annat som påminner en om att livet är kort. 

 Nästa vecka ska jag bestämma nästa träningsmål. Tror det blir lite varierade löptävlingar lokalt. Kan bli kul och ge olika utmaningar och ofta "nya chanser" om nått inte skulle gå som man tänkt.

Hörs vänner!

/c-m.

En torsdag efter vm

Nu har det gått fem dagar sedan jag sprang vm.

Det känns lite tomt, men också skönt.

Hemma har jag inte tränat något, men iaf cyklat 5 mil mtb som transport.

Har lite svårt att fatta att jag faktiskt åkte och gjorde vm. Det var en grym upplevelse!

Förra veckan vid den här tiden var jag i Köpenhamn.

***

Jag berättade för min son om att jag bott billigt i ett lite ruffigt kvarter med mycket prostituerade och missbrukare och så.

Sonen: Pappa kan vi åka till Legoland?
Jag: Ja.

Sonen: Är det mycket horor på Legoland?

Jag: Jag har aldrig varit där, men jag tror inte det.

Sonen: Ok, bra.

Föräldrarskap ger upphov till många intressanta diskussioner! :)

Förresten så träffade jag en kille som bodde på gatan i Köpenhamn som jag snackade med. Det var ett speciellt möte. Jag skrev en text om det.

 This is Mounir, a Moroccan 29-year old male living illegally in Copenhagen. He is one of the 3,2 million illegal immigrants living in the EU (Eurostat). I met him on Sunday morning. It was 9 o'clock and he snapped his third beer. He had been on the road since 2010 when his father was killed in an Italian prison and he was forced to leave his home to avoid getting killed as well by the Camorra. He is happy that the nights aren't as cold anymore. To be able to sleep he takes drugs and drinks. He has been searching for a job for three years, but this has resulted in nothing, he is an illegal. He survives doing petty crimes. In my opinion Mounir is a victim of a structural violence, regardless of why he fled his home. Mounir did not use to have a drinking problem, he was not a thief, he did not use hard drugs and he was not illegal. I believe that we are distributing the world's resources in an unjust manner, striking the people at the bottom of our pyramid. Last week hundreds of African immigrants stormed the border in Ceuta, the Spanish enclave in Morocco. The more unfair this world is the heavier we will have to guard the borders of Fort EU. Our high standard of living is on the expense of people we don't know and care about, like Mounir. Or do you care? Let's talk about this.

***

Ibland är livet mycket mer än bara springa.

Det är en film sent på kvällen med hunden och barnen i soffan.

Det är god mat och färska råvaror.

Det är häxvrål och kaffe.

Det är cykling som transport för att ge barnen 14 km motion varje dag.

Det är bra musik.

Det är mätt mage, varm stuga och thé på spisen.

Det finns väldigt mycket att vara nöjd med som kostar mer tid än pengar.

Den här grodan bor i Kallax.

/c-m.

Hörs på söndag den 6/4, då har jag nog spruingt mig en svängom. Känner för skog. Terräng, incline ;)

Låt dina "set-backs" bli till MOTIVATION

 

Hallå från Sinksundet, Luleå!

 

Idag är jag inne på dag 4 av konsekvent träning. Har fullt upp med den kommande sommaren, projekt som ska avslutas, skola, uppgifter etc etc (jag ska inte tråka ut dig).  MEN nu är jag igång igen.

Om du har haft en träningspartner så vet du vilken motivation det kan innebära. i mina tankar så är träning något som kräver rutin. Små rubbningar som resor etc gör allt lite svårare.

Stéphane på Stranden. Vilket as ;)

Stéphane är fortfarande på Nya Zeeland (följ hans blogg här!) Underbart att snacka med honom på Skype och höra om alla hans äventyr! Helt ärligt så saknar jag Stef JÄTTEMYCKET. När man plötsligt blir själv att utföra en träningsuppgift så måste man ta sig samman.

Jag började med att ta mig till gymmet. Hittade Börje på vägen. Börje är stammis på på Pontusbadet och cyklar dit från Bensbyn (han har inget körkort). När jag ser honom utmed vägen så brukar jag alltid plocka upp honom och släppa honom i stan. Börje brukar  berätta om sina resor till Kuba och gillar tango.

Men angående nystarten så har jag har suttit på min grannes tinanade Volvo 740 och funderat lite om dedikation, träning och inre kraft. 

En del av den litteratur om träning jag har läst handlar mycket om hur man ska hanetera "set-backs". Det finns många hypoteser om att en set-back inte nödvändigtvis behöver vara så mycket negativ. Om man hanterar den rätt så kan set-backen bli en källa till energi och motivation. I onsdags på gymmet visste jag redan när jag gick att jag skulle komma tillbaka nästa dag och KÖRA SKITEN UR MIG. Det handlar alltså om att kanalistera känslorna så att de lyfter en istället för att sänka en. Make sense?


Förra veckan smög jag igång träningen med simning. Jag giller verkligen vattnet. Det brukar börja där för mig när jag ska hitta tillbaka i en form.

Fin kväll på pontiusbadet. Jag och Fredrik Båving får dela på en hela bassängen!

Vattnet är utmanande och kräver mer koncentration än råstyrka. Samtidigt är vattnet helt skoningslöst att röra sig igenom utan en viss grundstryka. (alla som minns den plågsamma starten med att lära sig frisim räck upp en hand! eller lämna en kommentar :)

Jag och gymkillen Johannes som jag ser i stort sett varje dag. Kul snubbe!

I onsdags köre jag mitt första gympass. Jag hade mist några plattor... dags för fokus och "vinna tillbaks" några kilo muskler. Dagen efter löpning och sen sim ingen. 

Japp, det blir mycekt bönor! Magen mår helt ok av dom och det är perfekta "långsamma" fibrer och lite proteiner.

Så jag bunkrade med en ordentlig kvällsmat, sen drog jag till gymmet med massor av bcaa i flaskan.

Det blev 10 km löp på 44:45 och 1 h 20 min gym.

Det intressanta som min kropp automatiskt ställt om energiintaget. Tidigare när ajg tog ett uppehåll kunde jag ganska snabbt gå upp 2 kg, men den här gången så verkar det som att kroppen reglerat energiintaget. Även om flåset kanske inte har det där axet så känner jag mig inte tung i kroppen. (Om du är löpare och försöker pressa tider så vet du vad några kilo extra kan göra för löpet, oavsett om det är fladder eller muskler!) 

Den största skillnaden var på bröstmuskulatruen.  Som mått hade jag tidigare detta när jag lkände mig stark i pexen: 3 x 10 reps med skivstång och stång + 40 kg vikt. Det klarade jag 7 reps innan det var dags att hänga tillbaka stången.

Men men, det är bara att pressa på. Det viktiga jag lärt mig av att Stéphane inte är här är att jag måste vara autonom i min träning. Bara jag kan ta ansvar för den. Även om Stéphane inte är här så kan ja ginte använda det som en ursäkt att inte ta mitt eget ansvar. Vi har skitkul ihop när vi tränar, men det är bara jag som kan få sprunget dom där kilometerna. Det är bara jag som kan ta mig till simmet eller komma till spinningen. Det måste komma från mig själv. Och det gör det nu. Det känns bra.

 Som tur är får jag lite löparhjälp av Bruno!

 Lämnar er med denna bild jag gjorde i Photoshop från bilder tagna i Jerusalem 2009 när jag och Terje Carlson var där på dj-turné.

Besök och gilla gärna vår Kulturförening KIMM. Konst, electronica och reggae.

***

 Tyckte du om det här inlägget?
Klicka gärna "gilla" här nedan!
(du kan behöva klicka en gång till för att bekräfta)

Skön lördag

Dagen började bra. Igår läste jag lite och kom i säng i tid. Utan en droppe öl eller vin i kroppen (torr fredag? yes.) studsade jag ur sängen imorse.

VAR TID TILL SPINNINGEN. Alltså inte 10 min efter att den börjat UTAN 10 MIN FÖRE! Helt sjukt. Borde nog uppsöka läkare. Detta är alarmerande. Nåja, det var som vanligt ett bra pass med Petra. Saknade Stef, hoppas du har det bra på Nya Zeeland.

Sen drog jag ut på isen och åkte skridskor fram och tillbaka till Gråsjälören. Solen värmde gott och vinden sjutsade mig hemåt i eftermiddagssolen.

Nu vet jag inte om jag ska koka kaffe eller sova middag med Bruno. Med sånna dilemman så kan man säga att livet är oförskämt bra.

Puss & kram på er. 

Lyssnar på denna just nu som jag av en psykolog.

Skridskor & förändringar

Idag har jag kört kl 10-spinningen med Petra sen sprang jag ett tag. Barnen väntade snällt hemma (läs: de vände upp och ned på min säng och klädde ut hunden). Vi tränade på att göra omelett till lunch och sen drog vi ut på isen. Jag har alltid haft svårt för alla lulebor som envisats med att säga "åå vårvintern är så fin" - har alltid tänkt "håll käften, det är svinkallt och har inget med vår att göra" (lite samma avsersion som jag har mot fredagsmys). MEN, jag är ju inte sämre att jag kan ändra mig. Det är sant. Vårvintern ÄR fantastisk. Jag och barnen hade jättekul ute på isen tillsammans med hunden. Naturnära, vackert, enkelt, gratis. Och det är massor av lördagen kvar, på schemat: läsning, kaffe och Zelda.

Jag har gjort massor av förändringar i mitt liv det senaste och... det känns jättebra. Allt kommer så naturligt. Undrar var detta kommer sluta?

Vill du också ha en spark i rätt riktning? Mitt tips: sparka dig själv! Vågar du prova ngt nytt i 30 dagar?



Triathlonresan fortsätter.
Hoppas du får en lika bra lördag som jag har.
/c-m.

Se det här TED-talket

Idag har jag tränat. Såklart. Det här är ju mitt träningsliv.

Men vet du att det finns något mycket viktigare?

ALLT det som finns i den här filmen. Utan det som bas.
Träning meningslös. Gör dig och mig en tjänst, se den här filmen.

Träningstrategi: Pay yourself first

2,1 km sim på morgonen.

Varje kväll innan jag lägger mig läser jag alltid. Ofta har jag mellan 3-5 olika böcker uppslagna och så läser jag den jag känner för. Jag läser sällan skönlitteratur numera. Ofta är det facklitteratur eller filosofi med tydliga kapitelindelningar så att jag lätta kan dyka in och ut ur böckerna utan att oroa mig för att ha glömt handlingen. Just nu läser jag bl a Idrott & Flow, Bicycle diaries, Bodybuilding för alla och Rich Dad Poor Dad.

I mitt liv har jag alltid varit dålig på att hantera pengar. Innan jag ens har tjänat dem har de varit borta. Konstigt nog har jag aldrig varit arbetsskygg, tvärtom. I regel har jag alltid minst 2 olika jobb. Det är först nu när jag är 33 och ha levt på nudlar några gånger för mycket har jag börjat lära mig pengar. Jag är helt enkelt för impulsiv. Ofta är det en otrolig tillgång (jag försöker se det så eftersom jag inte kan göra något åt det), men ibland är det sämre.

Nåväl, så jag utbidlar img själv i budgetering och moneymanagement genom att läsa böcker. Nu undrar du kanske vad det här har med träningsstrategi att göra. Jo, nu kommer det:

Bland de strategier jag studerat för hantering av pengar så finns det en som kallas "Pay yourself first". Det hela går ut på att man ser till att betala sig ut sin egen lön först till det man budgeterat osv och sedan tar man av det som blir över för att betala fakturor och så. Ofta gör man ju tvärtom, betalar fakturor först, ser vad som blir kvar "och det är mitt". Tanken är att man genom att inte alltid ha nog till räkningar ska tvinga sig själv till att komma på nya sätt att skapa inflöde av medel. När pressen ligger på så är vi mer uppfinningsrika alltså. Nu översätter vi det här till träning.

Många har svårt att få ihop träningstimmarna. Vi tänker att jobbet, familjen, sysslorna... allt det där ska göras först och sedan kanske det blir någon timma över för träning. Ofta har klockan blivit sent och intresset för att träna är näst intill 0 - och dessutom så är vi redan trötta efter allt annat vi gjort. Jag har börjat använda mig av "pay yourself first"-strategin på min träning. Hur?

Detta vet jag:

1. Jag är aldrig så effektiv på jobbet som när jag tränat på morgonen.
2. Jag är mer harmonisk mot min omgivning.
3. Jag är mindre stressad över att fundera över om jag kommer hinna göra det som står i schemat för dagen (om jag redan fått träna på t ex morgonen).

 Genom att prioritera min träning så pressar jag mig själv till att vara mer effektiv på jobbet. (För helt ärligt, visst finns det dagar när man inte alls fick så mycket gjort som man tänkt?)

Det ger flera positiva effekter:

1. Jag är mer närvarande med mina barn (för jag letar inte efter en lucka att träna på).
2. Maten funkar bättre (för utan planering och framförhållning så är det dömt). 
3. Jag får inte tränignsångest eftersom jag får ihop träningen varje dag.

Vi lever i en värld som blir friare och snabbare. På mitt jobb är flera utbrända och långtidssjukskrivna. Ingen tackar dem för att de slet de där extra timmarna och struntade i sin hälsa. Ta hand om dig själv och "pay yourself first" när det kommer till träning. Du kommer att pressa dig själv till att få ihop det och om du inte överdriver så kommer du att anpassa dig och det kommer att funka.

Lycka till!
/c-m.