PSI + Löp, kropp

Som planerat blev det 1 h PSI. Har längtat efter dom här passen. Gillar särskilt instruktören Magda, som ger full energi utan att vara sådär "käck" som en del kan vara.

Efter PSI gjorde jag 45 in löpning runt stan. En fin kväll. Hade ju tänkt cykla, men jag fick inget sällskap så jag valde löpning så att Bruno kunde få lite motion också. Sen en skön dusch och lite spegling. Kroppen börjar hitta tillbaka till vårformen. 

Det här låter ju som att jag spär på alla myter om kroppsfixering, men jag har i slutändan rätt att tycka vad jag vill om min kropp. Jag gillar när min kropp känns lätt när jag springer, när musklerna är hårda och svarar snabbt - och en god hållning kommer naturligt. Jag tror att vi är byggda för att vara starka. Det är upplyftande psykiskt också att känna "Jag orkar med i stort sett allt jag kan komma på och jag känner mig stilig".

Självklart finns det ju en baksida. Det är att när formen sjunker så längtar jag alltid tillbaka till toppen och är inte helt nöjd förrän jag är där och gärna lite till.

Nån som känner igen sig?
Eller är det bara träningsnojja?

Tycker jag balanserar det här rätt bra ändå. Ok, jag äter inte chips o läsk, men jag unnar mig en bärs. Skål!