När jag sprang Granlunken idag så fick jag en nästan religiös upplevelse. Jag kommer över banken fr Bensbyn mot öarna (på väg mot mot baksidan av Ormberget.)
Molnen låg vackert mot himlen och jag kände en sån stark känsla av tacksamhet för att jag levde just i den stunden. Jag var i totalt flow. Jag kände mig ett med mig själv och jorden. Det var stort. Hoppas jag får uppleva det igen.
Jag kunde öka/hålla mot slutet av loppet när det gick trögare för andra som var i ungefär samma form som jag.
Sen gick det bra för mig på mitt nya jobb där jag numera är bartender på Bishop's Arms. En del av dom där kranarna är ingen lek. Men jag löste det bra med något smärre felslag. Tänk dig att det hänger en massa törstiga människor som vill handla av dig. Man måste kunna hålla några bollar i luften.
Gonatt hela världen, glöm inte hur värdefullt livet är.
Vet att jag postat denna tidigare, men den är så bra.
Förstår precis känslan. Har själv upplevt den några gånger. Man känner ödmjukhet, styrka och en massa annat på samma gång. Tack för länken, igen.
SvaraRaderaTack för ditt svar Eva, då är det inte bara jag som är knäpp (läs sund i stunden). Som du skriver är det en blandningar flera känslor, som t ex det nötta ordet lycka. Det var underbart. Solen sken, jag utmanade mig själv, benen gick och hjärtat pumpade. Har upplevt liknande känslor när jag jobbade som sjöman på segelbåt och vi kom till små vikar vid öar i Indiska Oceanen, en känsla av total närvaro. Kram påre Eva1
RaderaTack! Verkligen tack. För den länken. Först blev jag rörd. Sedan brast det totalt. Jag måste bara få dela den på min blogg. De kändes i precis hela kroppen. Stort.
SvaraRaderaGör det! dela dela, den är så fin!
Radera