torsdag 6 september 2012

Kropp & utseende


Igår så skrev jag lite om att känna sig nöjd med sin kropp.

Jag fick den här kommentaren:
"jojo, lätt att säga att det är skönt att känna sig stark och vara snygg-smal när man tränar som en häst... :) kör hårt, det är inte lika lätt för alla." /Anonym.

Det fick mig att tänka lite. En kompis tipsade mig om en artikel i DN På Stan av Hanna Hellquist som är rätt personlig:

"Det finaste som finns är att inte bry sig om sin vikt, men ändå vara smal. Att inte bry sig om sin vikt och vara tjock är inte okej. Att vara smal, och verkligen kämpa för att vara smal, är inte heller okej. Det är omöjligt att göra rätt, om man nu inte har fötts med en sån där mytomspunnen ämnesomsättning."


 
På Facebook så gillar jag en sida som heter "Female fitness models". Plötsligt, från att ha haft ett flöde med vanliga barnbilder, luncher, små humorisitiska inägg mm så fick jag en massa nalvnäcka brudar med sexpack. Hmm. Inte illa, det kan jag leva med. Men när jag läste det Hanna skrev i DN så kände jag att det kanske var lite hårt att bidra till den här världen.

Å andra sidan så är det inte min uppgift att avgöra om någon är ett offer eller bara väldigt motiverad.

Visst, jag ser det halv-pornografiska i det, men jag kan tycka att vältränade killar är snygga också (men kanske inte på samma sätt).


Så dök den här bilden upp i flödet och, ja, det verkar ju som att bilden längst till höger är "facit". Och jag vet inte ritkigt om det här är helt sunt.



Jag har alltid gillat den vältränade estetiken. När jag var yngre så var jag smal som en pinne. Inte en muskel någonstans. Kunde inte ens stå på händer på gympan, inte för att jag saknade balansen utan för att jag var så klen att kroppen bara vek sig som en sladdrig banan.

Den här triathlon-resan har betytt jättemycket för mig. Att känna mig stark och nöjd med det jag gör. Hur det känns på insidan och utsidan.

Men ska man exponera sig för fitness-hysterin? Sexistiskt? Kanske inte i första hand för att se ut utan för att prestera och ha roligt?

Vad säger ni?

5 kommentarer:

  1. För några hundra år sedan var det fint att vara vit. Det var de som hade råd att stanna inne hela dagarna som kunde hålla sig vita. Man t.o.m. talkade sig vitare. De som var tvugna att jobba blev bruna. Senare blev det tvärtom: det var fint att vara brun -året runt. De som hade råd åkte till solen även på vintern. De som inte hade råd var bleka. Sen kom solariet och snart var det inte längre lika ball att var brun. idag råder väl någon slags lagom för solen. Det ser fräscht ut att vara lite brun,

    På femtiotalet var kvinnoidealet betydligt rundare. Tänk Marilyn Monroe. Inbillar mig att det berodde på att det inte var så fett under kriget. Med snabb/halv/helfabrikatet kom billig mat... och fettma. Då blir det självklart fint att vara smal. De som har råd äter riktigt och håller sig smala. Massan äter dålig mat för att det är billigt och snabbt (för vem har tid att laga mat i timmar idag?)

    Tränande människor idag är också "rika". Fast idag är det inte monetärt rik som gäller, utan rik på tid. Massan har inte tid (eller tror sig inte har tid iaf) att träna. Alltså är det fint att vara vältränad.

    Kroppsidealet kommer alltid att vara det som är svåruppnåeligt. Så enkelt tror jag det är. Jag är tydligen lyckligt lottat som inte bryr mig om vikten men är smal ändå. Självklart är jag färgad av ideal, men jag vet vad *jag* tycker är fint -både på mig själv och andra. Tänker inte ha dåligt samvete för det. Men, för att avsluta politiskt korrekt, det viktigaste är väl ändå att man trivs med sig själv?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har många bra poänger Fredrik, framför allt att kroppsidealet ständigt verkar vara det som är svåråtkomligt. Jag tror också att de två huvudanledningarna till att folk i allmänhet lagrar in för mycket energi i kroppen (det var snällt uttryckt) beror på okunskap om både grundläggande kostlära och kunskap om hur man enkelt och snabbt lagar bra mat.

      En annan bidragande orsak till dålig fysik är stillasittande arbete och TV-tittande. Först hela dagen framför en dator. Enl SCB så ser genomsnittssvensken 2 timmar TV varje dag.

      På två timmar hinner man: springa en mil, ta en snabb dusch och ligga med sin partner (välj ordning).

      Jag gjorde mig av med min TV 2008. Bästa valet.

      Radera
  2. Här tycker och tänker jag jättemycket! Jag vet inte var jag ska börja. Hannas ord är tyvärr så förtvivlat sanna för många. Men vi kan välja! Men det kräver styrka. Och apropå bilden till höger, det är inget facit. Att hon vet hur man ska äta kan signalera att övriga som inte ser ut så gör fel. Förstå hur mkt jobb det krävs för att se ut så, kanske många uppoffringar. Hon till vänster är sjuk. Och vill säkert inget hellre än att lära sig äta normalt igen. Om många bara insåg hur mycket smärta det bor i en ätstörds persons kropp och hur lite det egentligen handlar om maten och kroppen. Mycket tankar men det här är liksom "mitt" ämne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du berör det här ämnet på din blogg, kul att höra din input! Ibland kan ja gnästan skämmas för att jag tycker det är snyggt med vältränade kroppar, både för män och kvinnor, men i slutändan handlar det nog mer om att jag beundrar dedikationen och viljan. Man behvöer inte ha magrutor och "buns of steel" för att vara sexig!

      Radera
  3. Lol jag såg bilden först och tänker att bilden på tjejen som knows how to eat är helt fel det ska möjligen vara how knows how to bodybuild för ingen normal person som bara äter bra mat ser ut så där.

    Det är en sådan hysteri i att äta bra och träna nu. Jag gjorde ett ordentligt försök att gå ner i vikt och gick ner över 30kg på ca lika många veckor jag gick från 52/54 till 36/38 i kläder men jag märkte hur jag blev mer beroende av andras uppfattning av min kropp, vilken storlek som stod på kläderna blev mer viktig än om jag gillade mönstret och jag fick lös och sladdrig hud där jag tidigare varit rund och slät så jag blev mer och mer deprimerad även om jag åt rätt och tränade lagom.

    Jag är idag nu fyra år senare nästan lika som jag var tidigare typ 46/48,48/50 och visst jag äter en del god mat men min vikt beror mer på att jag inte gör av med den energin jag äter än att jag äter skräpmat. Min bror är superfit och tränar ca 8-10gånger i veckan han tacklar det motssatta han kan inte äta tillräckligt mycket energi i motsvarande för vad han gör av med så han har varit nere på 2% kroppsfett normalt för bodybuilders är mellan 8-12% normal idealet är 15%-20% för killar20-25%för kvinnor och allt över 30% är obese eller fetma och brorsan åt nyttig mat ca 2500- 3000kcal om dagen men han gjorde typ av med 4000-5000 han var så utan fett på kroppen att alla hans reserver var borta och fettet i hjärnan hotat men kände sig härlig och frisk och allt funkade i hans liv med bra jobb osv. det kom som en shock han fick sluta träna en tid och bara vräka i sig mat en hel prinsesstårta tre omgångar spagetti och likn tills han "fläskat" på sig lite han tränar igen nu men kanske lite mindre intensivt.

    Många har den senaste tiden kallat mig sexig och lol ber om sex lol och jag vet att jag är rund men det gör inget killar vill ha mig ändå, jag lider inte direkt över min vikt men jag försöker gå ner lite 42/44 typ då är jag nöjd typ Medium istället för Xlarge. Men jag vill inte lägga ner jättemycket jobb på det som tidigare. Så jag har beslutat någonstans inom mig att jag mår iallafall psykiskt sätt bäst då jag är lite rundare än jag optimalt "borde" och hursomhelst så har jag mycket muskelmassa ca 75kg av mig är muskler och plus ca 12kg ben och en del vatten så även om mitt bmi säger att jag är fett så är det helt omöjligt för mig att gå ner till de 54kg som jag "borde" väga utan att tappa en hel del muskelmassa vilket jag ju inte vill så visst skulle jag må bra av en 10-15kg mindre men inte troligt jag kommer under 90kg utan att offra det som är bra :)

    Jag är stark men har inte den bästa kondisen jag kan gå runt på stan en dag och simmar ca 2-3km när jag är iväg ganska lätt och går över halva stan för att handla smart på tre olika mataffärer och nu är jag ute och plockar svamp och bär lol och så har jag börjat med pokemon go.

    Jag äter ungefär vad jag vill och har inga större problem att göra det jag vill visst jag får ibland ont i rygg och ben pga överansträngning men inte normalt jag röker inte eller dricker alkohol nå ofta och jag går och ger blod. Jag tål inte jordnötter, mjölksocker, pollen, pälsdjur, våld, idioti(den dumma sorten) och myggor.

    Jag gillar husmanskost och asiatiskt och struntar i att det är 27% fett i falukorven eller osten jag köper eller att det finns något som är bättre än quinoa som nyligen hittats någonstans i världen.

    SvaraRadera