Sommaren börjar lida mot sitt slut. Mörkret faller snabbare och kvällarna är inte sådär härligt ljumna som de varit den här exceptionellt soliga och ljusa årstiden. Järnpöjkarnas franske triathlon-kompis Stefan hade bjudit in till en cykeltur. Han hade inte kunnat pricka en finare kväll.C-M:- Tyvärr var jag sen till starten, men Stefan och Iron-Mike drog 6-mil-slingan över Kallax-Alvik-Ale-Avan-hem och jag körde motvarvs. De trampade på bra och jag mötte dem strax före Avan. Vi höll fint tempo och turades om att dra hem.
Förutom att kvällen var vindstilla och vi kunde njuta av solnedgångens alla nyanser så infann sig den där känslan. Allt man har i huvet töms. Jobbet (som är förbannat kul, men ändå) är som bortblåst, alla latent lagrade inköpslistor, att-göra-listor och lister som ligger och borde spikats upp för länge sen... försvinner. De vita strecken i vägbanan rusar förbi. Hästarna betar i sina hagar. Det luktar fuktigt gräs och lite koskit. Kvällen kommer smygande. Dimma lägger sig på raksträckorna och det känns som att köra in i en kall vägg. En påminnelse om vad som komma skall... Den låååånga spinning-vintern som 2011 kommer att bli.
Ännu en gång har jag lyckats pricka en kväll med kompisar, pumpa ur benen och komma hem helt nöjd till en väntande hund. Det blev en skogspromenad för att varva ned. Alla har fått sin motion, alla är nöjda. Så var det bara disken och duschen kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar