fredag 10 maj 2013

Låt dina "set-backs" bli till MOTIVATION

 
Hallå från Sinksundet, Luleå!
 
Idag är jag inne på dag 4 av konsekvent träning. Har fullt upp med den kommande sommaren, projekt som ska avslutas, skola, uppgifter etc etc (jag ska inte tråka ut dig).  MEN nu är jag igång igen.

Om du har haft en träningspartner så vet du vilken motivation det kan innebära. i mina tankar så är träning något som kräver rutin. Små rubbningar som resor etc gör allt lite svårare.

Stéphane på Stranden. Vilket as ;)

Stéphane är fortfarande på Nya Zeeland (följ hans blogg här!) Underbart att snacka med honom på Skype och höra om alla hans äventyr! Helt ärligt så saknar jag Stef JÄTTEMYCKET. När man plötsligt blir själv att utföra en träningsuppgift så måste man ta sig samman.


Jag började med att ta mig till gymmet. Hittade Börje på vägen. Börje är stammis på på Pontusbadet och cyklar dit från Bensbyn (han har inget körkort). När jag ser honom utmed vägen så brukar jag alltid plocka upp honom och släppa honom i stan. Börje brukar  berätta om sina resor till Kuba och gillar tango.


Men angående nystarten så har jag har suttit på min grannes tinanade Volvo 740 och funderat lite om dedikation, träning och inre kraft. 

En del av den litteratur om träning jag har läst handlar mycket om hur man ska hanetera "set-backs". Det finns många hypoteser om att en set-back inte nödvändigtvis behöver vara så mycket negativ. Om man hanterar den rätt så kan set-backen bli en källa till energi och motivation. I onsdags på gymmet visste jag redan när jag gick att jag skulle komma tillbaka nästa dag och KÖRA SKITEN UR MIG. Det handlar alltså om att kanalistera känslorna så att de lyfter en istället för att sänka en. Make sense?


Förra veckan smög jag igång träningen med simning. Jag giller verkligen vattnet. Det brukar börja där för mig när jag ska hitta tillbaka i en form.
Fin kväll på pontiusbadet. Jag och Fredrik Båving får dela på en hela bassängen!

Vattnet är utmanande och kräver mer koncentration än råstyrka. Samtidigt är vattnet helt skoningslöst att röra sig igenom utan en viss grundstryka. (alla som minns den plågsamma starten med att lära sig frisim räck upp en hand! eller lämna en kommentar :)
Jag och gymkillen Johannes som jag ser i stort sett varje dag. Kul snubbe!
I onsdags köre jag mitt första gympass. Jag hade mist några plattor... dags för fokus och "vinna tillbaks" några kilo muskler. Dagen efter löpning och sen sim ingen

Japp, det blir mycekt bönor! Magen mår helt ok av dom och det är perfekta "långsamma" fibrer och lite proteiner.
Så jag bunkrade med en ordentlig kvällsmat, sen drog jag till gymmet med massor av bcaa i flaskan.
Det blev 10 km löp på 44:45 och 1 h 20 min gym.
Det intressanta som min kropp automatiskt ställt om energiintaget. Tidigare när ajg tog ett uppehåll kunde jag ganska snabbt gå upp 2 kg, men den här gången så verkar det som att kroppen reglerat energiintaget. Även om flåset kanske inte har det där axet så känner jag mig inte tung i kroppen. (Om du är löpare och försöker pressa tider så vet du vad några kilo extra kan göra för löpet, oavsett om det är fladder eller muskler!) 
Den största skillnaden var på bröstmuskulatruen.  Som mått hade jag tidigare detta när jag lkände mig stark i pexen: 3 x 10 reps med skivstång och stång + 40 kg vikt. Det klarade jag 7 reps innan det var dags att hänga tillbaka stången.

Men men, det är bara att pressa på. Det viktiga jag lärt mig av att Stéphane inte är här är att jag måste vara autonom i min träning. Bara jag kan ta ansvar för den. Även om Stéphane inte är här så kan ja ginte använda det som en ursäkt att inte ta mitt eget ansvar. Vi har skitkul ihop när vi tränar, men det är bara jag som kan få sprunget dom där kilometerna. Det är bara jag som kan ta mig till simmet eller komma till spinningen. Det måste komma från mig själv. Och det gör det nu. Det känns bra.
 Som tur är får jag lite löparhjälp av Bruno!


 Lämnar er med denna bild jag gjorde i Photoshop från bilder tagna i Jerusalem 2009 när jag och Terje Carlson var där på dj-turné.
Besök och gilla gärna vår Kulturförening KIMM. Konst, electronica och reggae.
***
 Tyckte du om det här inlägget?
Klicka gärna "gilla" här nedan!
(du kan behöva klicka en gång till för att bekräfta)

3 kommentarer:

  1. Bra inlägg!
    Tack för samtalet igår! Kram!

    SvaraRadera
  2. Hej C-M.
    PJ från CrossFit Luleå här. Har hunnit spöka runt lite på din/er blogg. Kommer fortsätta att göra det. Blir nog min första blogg jag följer.

    Men jag måste säga att jag är lite starstruck så här timmarna efter att vi träffades uppe på boxen. Jag visste ju inte att du var rösten bakom så måste fantastiska Dokumentärer. Vet inte hur många gånger jag lyssnat på Operation Sepals bl.a.

    Finns det något smidigt sätt att hålla kontakten här framöver. Hittade ingen mailadress till dig på denna sida. Du når mig via: pj@crossfitlulea.se
    Kan vi ju börja där.

    SvaraRadera
  3. Jisses vad du kör! :D Härligt att vara igång igen. Alltid tungt när man tappat lite, men det brukar gå rätt snabbt att ta igen. Bara att kämpa :D

    Och nej, jag minns faktiskt inte att det var tungt att börja frisimma. Fjärilsimmet däremot.. haha. Men jag var så pass liten, så jag har nog förträngt det jobbiga ;)

    SvaraRadera