tisdag 17 juli 2012

Hej det var länge sen!

Hej! Det var länge sen. Idag var mitt första simpass på 2 1/2 vecka. Oj. Det var... kanske inte så tungt, men det gick lååångsamt i vattnet och jag kände mig klen i musklerna. Stéphane gled förbi mig med lätthet och dagarna då jag höll jämna steg med mästaren... ja, det var inte den här dagen i alla fall.

Jag har haft en ganska tuff säsong. Jag peakade i februari (hmm lite tidigt...) då var jag nog i mitt livs form. Skjortorna blev för små när musklerna växte, helt skadefri, kosten funkade och allt var bra. Jag snittade 10 h/vecka och jag kände mig... som en Iron Man!

Så gick mitt gymkort ut och det var det som rubbade balansen. Jag hade inte råd att lösa ett nytt och täntke att jag fick lösa träningen hemmavid. Ok, att växa är att kunna erkänna saker för sig själv: jag är inte typen som löser träning hemma. Bevisligen.

Därifrån har det varit en långsam kurva neråt. I början av säsongen hade jag ändå ok tider, 43:09 på Posrörundan och ordentligt peppad för 2012 efter Bli Snabbare-helgen. "Faan, i år ska inte Kalmar knäcka mig, jag ska knäcka Kalmar!" hehe, testosteron och övermod, vilken kombo!

 Jag tog igen lite timmar i april maj och kände ändå att jag var på banan. Men jag gjorde ett fel: jag sov inte. Jag tränade varje dag, jobbade heltid och sov 4-5 timmar varje natt. Vaknade trött. Gick och la mig trött... Inte undra på att skadorna kom smygande. Så här i efterhand så inser jag hur dum jag var. Men vad ska man göra? Det är jobb, barn... allt ska hinnas med. Jag stal timmarna från nattens sömn. Vad fick jag? Ont i ryggen. Vaknade varje morgon med att jag fick rulla ur sängen, käkade tabletter hela dagarna.. och vägrade släppa träningstimmarna. Ok, det här är kanske ett misstag man måste göra (som att springa sönder ett knä på ren tjurighet och förnekelse, hej 2010!). Inte nog med ryggen. Lagom till Luleå Midnight Swim så blev jag febersjuk och sov ett rekord på 21 h! Det fanns nog några timmar som kroppen saknade...

I juni meddelade Martin att han hade beslutat att ställa Kalmar 2012. Martin är grym, han är en av mina bästa vänner! Men när jag förstod att jag skulle vara tvungen att resa själv till Kalmar och göra hela IM själv för att sedan resa hem 140 mil... själv, så var det inte så kul att träna längre.


På midsommar arrangerade jag en gratis reggaefestival i Luleå: Äggstock 2012 och vi fick massa publicitet, bl a SVT, en rad tidningar, live i SR osv. Jag arbetade gratis med detta rätt mycket, men det var väl inte särskilt bra för träningen...


Jaha, när Äggstock var klart så satte jag mig och klippte en P3 Dokumentär om Alta-konflikten. Jag blev jättenöjd med den. Lyssna på den på P3 Dokumentärs hemsida. Och kolla gärna min "behind the scenes" sida på www.helgegren.se (massor av bilder).

Det är ingen lek att göra en dokumentär. Jag gör så att jag låser in mig i en vecka och dricker kaffe och käkar salt och blandat tills allt är klart. Börjar jobba ca 21, går och lägger mig 08:30. Går upp 15, börjar om. Inget utrymme för träning.

Vid det här laget hade jag bara tänkt att skita i att åka till Kalmar. Jag tänkte att dom där pengarna fick väl frysa inne (5000 kr startavgift). Och sen så ska jag vara ärlig om en sak. I takt med att träningen har fungerat bättre så har jag satt tydligare och tydligare mål, ofta i tider. Det har gått bra. Simningen knäcker jag pers allt som oftast. Löpningen också i början av säsongen. Men jag kom till en punkt där jag helt enkelt inte var tillräckligt vältränad för att nå mina mål. På Stadsmaran hade jag som mål att springa in på 01:35. Jag kom in på 01:44 ... och helt ärligt så var jag besviken. För första gången som jag ställt upp i en tävling så var jag besviken. Jag jämförde min form med min peak som jag hade i februari och jag tyckte att jag var... inte kass, men inte så bra. Sen så kändes det lite tungt också att blogga när det inte gick som jag tänkt mig och för första gången fick jag nån tråkig kommentar. Jag vet att man inte ska hänga upp sig på sånt, men jag lägger ned en jävla massa timmar på att skriva här och jag får inte en skit betalt för det. Jag kände att det jävlar fick räcka, därav tystnaden. Och du som skrev det där om bortförklaringar osv... Inbjudan står kvar att komma och hälsa på mig i på Björsbyvägen 1 i Luleå, du behöver inte ens ringa före, jag kan ringa en ambulans åt dig när vi fikat färdigt. Jag gör mitt bästa för att lyfta andra, men missta inte snällhet för svaghet.

Nu har jag i alla fall bestämt mig. Jag tänker inte låta icke-infriade förhoppningar om träning dra ner mig. Jag tänker åka och köra IM i Kalmar. Skit samma hur många eller hur få cykelmil jag har i benen. Jag ska fan ta mig runt i år igen. Skit samma på vilken tid. Jag skiter i om jag klår förra årets tid eller inte. Jag har lärt mig att det där med att stirra sig blind på tider inte ger så mycket. Ibland så är det direkt kontraproduktivt. Istället för att känna stolthet så gör tidsnojjan att man känner besvikelse. Det är fel. Alla som ställer sig på en startlinje är vinnare. Det är en kliché, men det är sant.

Vet inte hur mycket jag kommer orka uppdatera här i sommar. Jag har många mil att nöta på kort tid. (Som Stéphane sa: Du måste börja käka kilometrar!)

Jag åker till Kalmar. Jag är C-M, jag har gjort Kalmar på mountainbike, inget kan stoppa mig.

21 kommentarer:

  1. Härligt! Klart du skall köra Kalmar. Man lär sig något varje lopp även om man persar eller inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bea, trejde gången gilt, men jag vet inte om jag kommer kommer putsa tiden som sagt, men tid tid tid, det finns annat i livet! :)

      Radera
  2. Bra skrivet! Alla vi som tränat (alla vi som tränar, jobbar som freelance och har barn) känner igen oss! Träningen ska/bör vara det som gör oss glada och starka i all annan press. Ibland har man ork och tid för fina tider och andra perioder ska tiderna vara det sista man tänker på. Började ett pass med tusingar i förrgår, tänkte köra 6 x 4,30. Det blev 3 x 5,05. Sen promenad hem:). Insåg att jag var för trött och hade stressat för mycket. Jag tror till ochmed att det är skadligt och nedbrytande för kroppen att träna för hårt med för lite sömn och annan stress! Då ska man bara mysjogga, stanna och plocka lite svmp, hoppa i vattnet och bara njuta av träningen. Så käka kilometer och skit i tider, koncentrera dig på upplevelsen:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Johanna! Jo det där med sömn, utan det inga framsteg. Mc Allen sa visst att sömnen är viktigare än träningen (enl min coach Stéphane). Lätt att avfärda som sportklycha, men gott om sanning i det! kör hårt med intervallerna!

      Radera
  3. Även om inte träningen gått som tänkt har du gjort en hel del stordåd under våren/sommaren. Har saknat ditt bloggande men jag förstår att det inte prioriteras. Härligt att du kommer köra Kalmar och jag vet att du kommer klara det. Kommer be min hejarklack att bära fram dig även i år. Ses i Kalmar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du saknat mitt bloggande, ibland känns det som att man ropar i öknen. Ska bli kul att ses i Kalmar! Och tack för att du delar med dig av din hejarklack! C U in Kalmar cowboy!

      Radera
  4. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Foka på upplevelsen, inte på tider. Tuta på folk med ditt förtjusande aeroformade signalhorn och ha roligt! Hela dagen, hela vägen. Jag är glad att du valt att köra Kalmar IM trots allt. Nolite te bastardes carborundorum!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, tutan ska gå varm i år oavsett tid! tack för peppen!

      Radera
  5. Fint och viktigt blogginlägg CM! Det är helt riktigt allt du skrev om där. Jag har även kännt mig lite nere och fundersam kring mina förberedelser inför Ironman och nu när jag läser din inspirerande text så känner jag mig bättre till mods och att inga missade träningstimmar ska få stoppa mig heller!Vi är ju skitgrymma som fixar denna tävling med så pass "få "träningstimmar!!Tack för en bra och givande bloggsida :-) / Ironmike

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Iron-Mike, utan ditt chatt-inlägg på fb igår hade jag aldrig bestämt mig. Vi åker ned och köööör, det blir lika roligt (och handikappande) som förra året! Ses för cykling snart!

      Radera
  6. Tack för alla fina kommentarer!! Det värmer verkligen! Jag återkommer med personliga svar till er alla så snart jag kan. Nu drar barnen i mig och vi ska åka till Arjeplogsfjällen. Det här värmer verkligen. TACK!

    SvaraRadera
  7. Bra jobbat CM. Du är ju skitsnabb. Jag är ständigt sist, men det får fasen göra detsamma. Det är huvudsaken att det blir av :) Du gör det bra, brukar alltid tänka på dig som den som gör allt (pappa, huset, studier, lärare, taxi, radio, äggstock osv) på samma gång.. det tar ut sin rätt tillslut, men det gör det för alla, du ska absolut inte känna dig nedslagen! :)

    Kram
    Maja

    SvaraRadera
  8. Här sitter man och bygger upp en förståelse för varför C-M *inte* ska till Kalmar och så lägger han in en pungspark på slutet :-D Den tar jag gärna!

    Sen: Du tycker fel :-) det är klart att man ska ha tider uppsatta. Det är det som sporrar till stordåd! MEN: sätt upp realistiska tider och tävla bara mot dig själv och dina demoner. Jag har varit skadad i axeln i en månad nu och har inte kunnat simma. Således har jag sänkt ribban för simdelen i Kalmar och justerat måltiden. Det är när man börjar jämföra sig med andra (speciellt när man, som jag, passerat "bäst före") som det blir kontraproduktivt.

    jag ska till Kalmar för att vinna VM. Vilket VM säger jag inte, för det är bara jag och mina demoner som får vara med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, kul att jag lyckades med min lilla "vändning" i texten... och ja, jag håller med dig, tider är en bra referens, men man måste, precis som du skriver, vara realistisk, annars blir det inget kul.

      Då ses vi i Kalmar och vinner varsitt VM! :)

      Radera
  9. Väldigt fint skrivet om motivation CM, ocxh man riktigt lever sig in i hur dina tankegångar varit och kanske fortfarande är. Dock väldigt starkt och nu är du på rätt väg då du tagit ett beslut så att nu kanske jag rent av kan få med dig ut på en löprunda snart, för du har ju dissat mig rätt mycket före =) Å tänk på att vi jobbar för att leva och inte tvärtom. Du kommer ocka i Kalmar det e jag säker på och det är en bragd bara att göra den.
    /Johanna

    SvaraRadera
  10. Bra inlägg! Och visst är det svårt för oss vanliga dödliga som har ett liv med jobb och familj att få tiden att räcka och då blir det oftast vilan/sömnen som får lida och till slut säger kroppen ifrån.
    Jag har saknat dina inlägg och förstår precis det där med att vara i grym form och sen hur den pyser ur en som ur ett punkterat däck. Så har jag känt i år efter att ha varit grymt på g i februari för att sen skada mig och ha en vår och sommar som inte alls blivit vad jag hade tänkt. Inställda lopp och perioder när jag bara känt för att lägga ner allt. MEN det finns ett mål där framme i november och jag har en så stark målbild när jag går i mål i Central Park att det driver mig framåt trots alla motgångar. Tiden är inte viktig längre utan det handlar bara om min vinst över mig själv och de hinder jag möter på vägen och som jag tar mig över.

    Vägen dit ska jag bara först ta mig igenom det där Öloppet som jag nog inte fattade vad det var jag tackade ja till i februari, jag som inte ens kan crawla riktigt. Jag har ju suttit och väntat här på din simskola ju!!!

    Stor kram från Götet och tack för din blogg som inspirerar och skit i en dum kommentar! Fokusera på de bra kommentarerna som här ovan tex :-)

    SvaraRadera
  11. Härligt att du är tillbaka!!
    Och till Herr eller Fru Anonym...ta kontakt med C-M och förklara din kommentar, misstag eller be om ursäkt..kostar inget men ger desto mer..visa lite förståelse när du påverkar människor negativt...kan komma något bra ur detta steg..varför inte pröva?
    Ha det gött C-M och lycka till med vardag som helg.
    //Janne

    SvaraRadera
  12. Kul att du är igång igen! Hoppas att träningen går bra och att du hittar tillbaks till storformen! Alltid kul att läsa inläggen på din/er blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, tack, det var snällt, jag har bara några dagar kvar till IM i Kalmar. Nu håller vi alla tummar! :)

      Radera
  13. Wow vilket hääärligt inlägg att läsa!

    Det är skönt när tiden går och man får perspektiv och kan se tillbaka och fundera på och förstå och acceptera att det blev som det blev. Man ska inte döma någon utan tvärtom anta att alla göra det bästa de kan och att alla utkämpar sina egna fighter...

    Nu är det pepp pepp och det ska bli kul att se CM göra Ironman som CM i äkta vara och inte som superdeffad peakad kille utan med glimten i ögat ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack för dom värmande raderna. Tåget till Kalmar går om 7 timmar. Packar, packar packar!

      Radera