Martin var lite stel imorse (dagen efter tävlingen) han stod i denna byx-position i ca 1 minut innan han förmådde få på nästa byxben. Vidare har vi konstaterat att hans högra lilltå liknar en mogen vindruva. Vi sov gott inatt i vår illegala camping.Martin gick i mål på 13 h 40 min, kämpade hårt på cykeln som gav honom ryggont, åt massor av energikakor och bälgade sportdryck som en kamel. Han tog sig igenom marathonet och grät en glädjetår av lättnad, lycka och smärta när han gick i mål. Martin är en riktig Iron Man!
Carl-Magnus knä höll inte hela vägen. Detta knä som gäckat honom sedan början av uppladdningen visade sig inte uppskatta 180 km cykel. Efter 90 km sa knäet "du kompis, du borde nog ge fan i det här nu, annars ska jag göra dig illa". Efter 150 km sa knäet "vännen, du lyssnar inte, nu lägger jag av". Men Carl-Magnus lyssnade inte, fast besluten om att i alla fall avsluta de 18 mil han påböjat. Det blev 4 km simning och 18 mil cykel, men denna gången varken marathon eller målgång, men massor av spänning och erfarenhet. KUL!
Martin, jag är sjukt imponerad. Både av era bloggtalanger och era idrottstalanger. Nu är det Fjällräven Classic som gäller då?
SvaraRadera