torsdag 6 mars 2014

FLOW och 19 km på 1 h 25 min

 
 
Efter... nöjd och lite trött.
1 h och 25 min i 13,5 km/h (04:26 min/km)
 
Koncentrerade mig mycket på att slappna av i axlar och att hitta tankemodeller som skulle hjälpa mig att komma ihåg känslan när jag hittar en jämn rytm.
 
Ibland tänker jag att jag står på en segway för att få in rätt lutning i steget.
 
Ibland tänker jag att jag simmar snett uppåt framför mig och försöker härma bensparken med mjuk höft vid simning.
 
maxpuls idag 155 bpm.
 
 
Handlar om att hitta FLOW.
Har skrivit en del om det tidigare.

Enligt den här tankemodellen så utveklas man som bäst när man har en utmanande.svårighetsgrad. Är inte svårighetsgraden tillräckligt hög blir man uttråkad.

X-axeln visar din färdighetsnivå.
Y-axeln visar din utmaningsnivå.
Ju högre utmaning och ju högre färdighet
desto närmare kommer du tillståndet flow.
 
 Jag har haft flera löparrundor som gränsat till nån slags spirituell upplevelse.

Det finns något väldigt starkt och mäktigt i löpning. Det är så ursprungligt.
 
 
 
När jag bloggade om förra veckans långpass, fick jag en fråga från nån som kallade sig för Muminski.

Muminski undrade hur jag förde anteckningar och så.

Jag håller det ganska enkelt. Det bästa med denna kalender är att den har min arbetskalender på ena sidan och träningen på andra.


För löpningen så har jag lite koder: 10/13 =  10 min löpning i 13,0 km/h.
Sen försöker jag anteckna när jag gör framsteg. Som t ex HEMMATRÄNING :)

När saker går bra försöker jag anteckna hur jag sovit och ätit så att jag kan ha det som referens senare och jag springer liknanden tid.
 
 
Tyckte du om det här inlägget?
Lämna gärna en kommentar, det peppar mig att skriva!
 
/c-m.

14 kommentarer:

  1. Sov gott!
    Du förtjänar det med denna insats.
    /J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Janne, hoppas det går bra med skidorna!

      Radera
    2. Njae det går sådär ska jag säga. Underlaget är inte det bästa för årstiden. Blir mer fokus på löpningen i stället, tyvärr ska jag inte säga men jag har en skidskytte tävling som jag har tränat hårt för och den sista biten av uppladdningen har blivit smått krampaktig. Men skam den som ger sig...järnet blir det hur som helst. Har ju dig som inspiration så det hjälper.

      Radera
    3. Har alltid tyckt att skidskyttte verkat vara en riktigt cool sport, okmbinera lugn och koncetration med att skidra järnet! Härftigt, visste inte att du häll på med det! tack för peppen, det går bra nu med mat och vila. har fattat lite mer om hur mna tränar med huvet istället för att alltid försöka lasta in en massa timmar. Känns bra!

      Radera
  2. Inspirerande! Jag gillar att få nya idéer att jobba med mig själv. Det är så mycket man kan uppnå genom att utvecklas mentalt. Du har rätt det där med att löpning är en väldigt stark känsla (se mitt senaste inlägg ;-)) jag har nog aldrig tänkt aktivt på att tänka aktivt på ett flow ... eller så gör jag det utan att jag tänker på det. Jag brukar tänka mig "stark", "stolt" och låtsas och se ut som jag är värsta starka löparen ... Det funkar någon kilometer, sen får man ta sig i kragen igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren Helena! Ja, jag vet allt om att tänka mig stakr, förut var jag bättre på att tänka mig stark än att vara stark ;) Har kommit dithän att jag faktiskt har en ok grund att vial på och att jag känner att jag kan _försöka_ slappna av i kroppen för att dra minsta möjliga energi iaf. Läste ditt inlägg, endorfiner... Mmmm.

      Radera
    2. Sh-t järnpöjke! Jag har precis kommit till jobbet men måste bara kommentera din filmhistoria om din brutna arm som trollband mig på bussen så jag närapå inte hann av. Vilken sorg, vilken smärta! Jag blev så berörd men det är ju historia nu och våren är här och ett nytt Ironman Kalmar närmar sig. Nu är jag hooked! Jag kommer följa dig. Älskar din inställning.

      Radera
    3. Vad roligt att du gillade filmen, ja det var lite ledsamt, som sagt så kom jag över att jag inte skulle få tävla, men tvärniten med att sluta träna var inte helt enkel. Vi hörs snart igen!

      Radera
  3. Undra om inte jag befunnit mig i "Anxiety" vid några tillfällen...? Haha!
    Men visst är det härligt när man hittar det där flowet! Grattis! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Ja, det är nån slags balans tänker jag även om det är en cliché :)

      Radera
  4. Sub90 har du som i en liten ask ju!
    Inte långt kvar nu! Kram på dig C-M!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva, det känns bra. Nu är det inte långt kvar!

      Radera
  5. Stark och snabb som alltid. Och klok.
    För en ingenjör som mig är det också mycket intressant med graferna måste jag säga.
    Har nog aldrig nått den där spirituella upplevelsen som jag läst om (runners high), men det verkar som man måste springa i över en timme då? Har däremot kommit dit genom simningen några gånger. Helt fantastiskt.

    Testade att göra egna tortillas i helgen förresten. Blev dock inte helt ditt recept, då min mage inte pallar fiberhusk... Men det var en hit hur som. Så tack för inspirationen :D

    Ha en fin tisdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Emma, den där känslan kan komma krypande när man minst anar det, men osm du skriver så så är det ofatre på långa pass där man kan koncentrera sig. Intervaller blir så "ryckigt". För mig händer det ofta när jag springer själv, eller springer ett lopp där jag inte känner de omkring mig (alltså: inget snack under löpet) sen kan det kännas i korta stunder på kortare rundor också. Det är en känsla av att man kan springa hur långt som helst, som om fötterna knappt nuddade marken. Ofta i smaband med vacker natur, klar luft... man vet aldrig när det kommer... Skrev lite mer om det här en natt när jag satt upp sent.

      Vad roligt att du testade glutenfria tortillas, jag tycker de tär gott att bara frossa i sånt man gjort själv.

      ha en toppen-tisdag du med!

      Radera