Det här inlägget handlar både om träning och om drömmar/målsättnignar, läs mer nedan! Men först gårdagens pass.
Tillbaka till gymmet för ett löp/styrke/löp-pass. Först hade jag bokat in mig på PSI, men jag fick tag i coachen Stéphane och vi bestämde oss för att köra ett av våra numera väl invanda pass. (mer om det exakta upplägget
hittar du här).
(hoppsan, det ser ut som jag tappat allt hår på bilden, det har jag alltså inte.)
Vi började med 20 minuter uppvärmning i stegrande tempo. 05:00 -> 04:30 -> 04:00 -> 05:00 (5 min i varje fartzon, ibland kör vi 05:00 hela vägen och höjer incline med 0,5 var 5:e minut).
Efter uppvärmningen var det dags för bröst/lats/delta/biceps/triceps/mage/trapezius.
I möjligaste mån försöker vi belasta muskelgruppernas antagonister.
Dvs, vi varvar set med mage mot set med rygg, biceps mot triceps osv...
Vi kör 3 set om 12, dvs 3 x 12, med två muskelgrupper i taget.
Den här magövningen var länge sen vi gjrode. Det har blivit mest vanliga klassiska sit-ups, men ibland är det svårt att få den där riktiga brännande känslan på få reps. Då är denna maskinen bra! Laddar på 12 kg på varje sida och kör. Mitten, höger, mitten, vänster, osv.
Vi avslutade med 20 min intervaller, men redan när jag klev upp på bandet var det tufft. Jag avslutade mina 20 min, men inte alls med samma hårda 03:45-intervaller som coachen.
Stéphane:
"Det är det här vi måste öva. Nu är ditt blod utspritt i alla dom muskelgrupper som du tränat under styrkepasset, ju fler sånna här byten mellan löping och andra övningar som vi kör, desto lättare kommer din kropp ha att fördela blodet till de muskler som behöver kraften i stunden"
Ett bra pass som gjorde mig både trött och hungrig.
Och nu lite om drömmar och målsättningar...
Häromdagen gjorde jag ett inlägg på Facebook som i utgångspunkt handlade om vilket skämt vår strävan om det könsneutrala samhället är (att pojkar ska leka med dockor, tjejer med pistoler osv). Jag menar inte att den ansträningen är dålig, tvärt om.
Åter till samtalet som jag nämnde tidigare. En vän till mig är lärare precis som jag (bl a). Han möter undgomdar varje dag i många olika sammanhang. Vi pratade mycket om drömmar och mål utifrån ett klassperspektiv. Jag menade att medelklassen egentligen är en enorm maktfaktor globalt sett, men att alla lurar sig själva med att säga att världspolitik egentligen är en konspiration och ett spel för en enormt rik elit. Jag menar motsatsen. Jag menar att det är medelklassen som är den riktiga maktfaktorn globalt sett, men eftersom den hela tiden är upptagen med att följa hockey- och fotbollsresultat och oroa sig för att priset på bilen ska sjunka, eller att en ny ännu bättre LED-TV ska sänka självkänslan så händer väldigt lite. Bistånd, sociala orättvisor... det är sånt vi betalar skatt för att slippa tänka på. Jag menar att med det välstånd vi åtnjuter så kommer också ett ansvar, mot oss själva och andra.
Min vän jag jag pratade med höll med mig till viss del. Men, sa han vi måste skilja på vad som är struktur och på vad som är socialt arv och drömmar. I sitt yrke möter han som sagt mängder av undgomar. Många är intelligenta och kommer från olika sociala bakgrunder. MEN, och det är här jag började tänka, många har inte ens förmågan att formulera en dröm. De vet inte vad de vill. Om man frågar dom "vad är din högsta önskan?" så finns det liksom inget svar. De vet inte, tomt, eko av frågan... Vilket leder mig till att förstå: bara att ha drömmar är en lyx. Att sedan våga ta ett steg i riktning mot att förverkliga dom är en ännu större lyx.
Jag är inte bäst. Jag ar svårt att vara realistisk och säga "I Kalmar 2013 så siktar jag på att kapa min tid med ca 5 timmar. Det bli pallplats." Men jag antar utmaningen.
Sen jag såg Iron Man på TV 2010 så har jag tänkt "Det kan inte vara omöjligt. Människorna som simmar, cyklar och springer är som jag. Dom är inga övermänniskor, inga robotar med en bestämd uppsättning gener som gör att bara dom kan. Jag kan också."
Jag vågar ha drömmen. Jag vågar misslyckas. Jag vågar arbeta hårt. Jag vågar lyckas, på mitt sätt, utifrån mina förutsättningar. Hela den här diskussionen har fått mig att förstå vilket värde drömmar har.
... vad drömmer du om?
